Håll i

Jag håller om dig, håller om dig, så hårt jag kan
Du lider, glider sakta från mig,
Golvet gör ont,
Hjärtat är hårt, slår så hårt och jag vill hjälpa dig,
Har du modet? blodet hjälper ingenting

Kväll över Törnrosen

Ser du när ljuset tränger sig på; så vackert och så farligt;

som en kyss dold under vatten; håller andan för oss två.

Du tar bussen mot Elisedahl; jag väntar vid brandgula fasader;

vinkar till dig med en mörk sjal; ingenting får gå fel nu.

Livfullt sipprar ljuset in; omfamnade av spetsgardiner;

hjärtan slår; det nalkas kväll över Törnrosen.

Akta dig för de hårda spåren; tåg som skyndar i aftonrusning;

akta dig för det farliga ljuset; som bländar dom långsamma kropparna.

Livfullt sipprar ljuset in; genom vinterskitiga fönster;

hjärtan slår; det nalkas kväll över Törnrosen.

Se, det farliga ljuset avtar. Leker kurragömma bland husen.

Som du vill är jag en solstråle, fånga mig, föreviga mig.

/Andreas Nilsson

Till ett farväl

Bara i mina drömmar kan jag uttala ditt namn utan att staka mig, som du ser på mig vill jag inte att du ska åka; svag, känner mig svag; innan det är för sent, vänd dig om en sista gång; nej! Vänd dig inte om; bara; adjö!

/Andreas

Farväl part II

Älskade vemod,
så ofta vi har simmat tillsammans strax under ytan.
Jag har börjat bli bra på att hålla andan nu.
Älskade vemod,
tack för att du mjukt kramat min hand så snart jag funnit mig själv ensam eller främmande.
Tack, älskade vemod, för sällskapet när jag legat sömnlös, drömlös, hopplös.
Men du var aldrig en lösning, och jag har vuxit nu.
Så tack, kära vemod, och farväl

Farväl

/ Din vän John